måndag 15 februari 2010

Ett år...

Det här är en ganska ny bild på sötnosen.
Den här bilden är tagen i början när hon kom hit.

...har det gått sen jag skrev sist...haha, nej så klart inte, men det känns nästan så. Ber om ursäkt att det blir så få inlägg här, men tiden bara springer iväg.


Jane har nu bott hos oss i ett år. Hon är en del av vår lilla familj på sitt eget sätt. Hon är envis som en gammal get och tänker inte bli kompis med vem som helst. Jag trodde att mycket skulle ha hänt på ett år. Det har det ju visserligen gjort, med tanke på alla framsteg hon faktsikt har gjort. Men jag trodde ändå att hon skulle vara mer tam vid det här laget.


Jag är nog Janes favoritperson (om hon måste välja nån), hon är inte rädd för mig längre och jag får klappa henne ibland. Hastiga rörelser är så klart inte att föredra, då är till och med jag farlig. Inga lyft är dock tillåtna, där går gränsen för lilla Jane.


När det kommer till Micke, som hon också har bott under samma tak som i ett år, verkar det som att hon bestämt sig för att han är bland dom läskigaste som finns. Ibland får han komma nära henne så hon kan lukta på honom, men vissa dagar så bara fräser hon åt honom. Stackars Micke. Men Bosse och Moa gillar ju honom iaf, så han lider inte så mycket av det.


Hon verkar må bra och trivas iaf, vilket är huvudsaken. Hon har lagt på sig lite hull under året också :) men inget allvarligt, bara "må-bra-hull".


Jaja, vi fortsätter kämpa med vår lilla fjant-katt och hoppas på ytterligare framsteg det kommande året :)







1 kommentar:

  1. Hej, intressant att läsa om "skygga" Jane. Vi tog hand om en skyggis för ett år sedan. Hon reagerar på samma vis för människor som er Jane. Man kan klappa och gosa med henne så länge det passar henne! Hon älskar vår lilla hund otroligt mycket. Tror att det har hjälp henne att bli så pass tam som hon är nu. Det gäller verkligen att ha tålamod. Men det är det så klart värt. Finns det något finare att titta på än sina små söta djur när de ligger sidan om varandra (hos mig) i sängen och myser?

    SvaraRadera